Det känns som jag varit med om detta flera gånger om. Det hela börjar med att man kommer jäkligt bra överens. Man blir bra kompisar, gillar att umgås and so on. Båda är singlar med behov och det ena leder till det andra. Än så länge är det inge trubbel i paradiset. MEN så händer det som alltid händer, det blir känslor inblandat. 

VARFÖR KLARAR INTE KILLAR HÅLLA KÄNSLORNA BORTA? De borde vara koncentrerade i kuken eller nått. VARJE GÅNG jag har haft en kk har det bara varit en tidsfråga innan det har blivit maseri och lip. Jag orkar inte det! Varför kan man inte bara knulla utan en massa krussiduller och ettiketter? Ska det verkligen vara så svårt? 

Hela min helg har gått åt till att låtsas bry mig om hans känslor och att försöka lyssna och förstå innan det var dags att kassera honom. Det värsta sexet är det där ledsna och känslokrävande. ALDRIG MER!